Den 16e oktober har min klubb KM (Klubbmästerskap) i dressyr. Jag och Ziro är anmälda till KM-klassen för ponny som går i LB:1, och vi ska satsa! Jag vet att vi kan vinna. Han är så grymt bra min ponny, men har oturen att ha en kass ryttare men jag ska göra mitt bästa. Det som antagligen kommer hända är att jag blir så taggad att jag sabbar för honom.

Men hur kul skulle det inte vara att vinna? Shit vad stolt jag skulle bli över min bebis! Han har mognat så grymt mycket under det här året. Förut vägrade han gå förbi domarbåset, och nu kollar han pyttelite och går bara förbi sen. Från första ritten på 63% i LC med blandade resultat i LC-klasserna har vi kommit väldigt högt. Vi har fått allt mellan 52-76% i LC, och 69% i LB. Varken mamma, pappa eller jag trodde att vi skulle få många placeringar alls iår, men 10 stycken har vi. Låter inte som mycket men han är ju stenhård i huvudet och helt orutinerad så det är över förväntan.

Och vet ni vad vi gör den 23e oktober? Jo vi debuterar LA! Är bara en LA:1 med bedömning ryttartest, bara för att känna på programmet innan vi gör den riktiga debuten med äldre och mer rutinerade ponnyer.

Vet ni vad förresten? 2 tjejer som jag tävlade mot i LB-klasser med Knut skrev skit om mig på nätet. "Hon kommer alltid rida LB-klasser", "Hon kommer inte komma någonstans" osv. Dom ligger kvar på LB-nivå, och jag har det på känn att Ziro och jag snart sveper förbi dom, och då sitter dom där på sina "fina" ponnyer och gapar.


Det här var inte sista gången detta hände ;)