Igår var det kallt ute, riktigt kallt! Det var skidåkare ute också = Ziro lös i magen och jättespänd. När jag tog in honom kunde han inte stå stilla, bajsade löst flera gånger och var orolig... Men vi skulle rida ut!

 

När jag skrittade iväg stannade han ibland, men efter lite smackningar gick han fram. Vi mötte en bil som han var "livrädd" för, så han drog fram gamla vanor och började stegra på vägen... Men som tur var stannade den och vi kunde halvrusa förbi. Allt gick bra, han taktade hela tiden, men ändå bra. Men vad tror ni händer sen då?

 

Jo, en skidåkare kommer på spåret på golfbanan, som vi red 20 meter ifrån. Jag försökte ställa honom bort från den och göra en öppna, men han taktade iväg och vek in rumpan och började studsa. Jag fortsatte driva, så vi kom helskinnade iväg! Tur det, man vet aldrig med dom där skidåkarna ;)

 

Vi travade ibland, och ibland gjorde vi några tappra försök till att skritta. Men nae, Ziro tyckte det var bättre att takta med spetsade öron, och ibland dra ner huvudet mellan frambenen och göra någon slags racerpassage... Måste ha sett rätt kul ut haha!

 

När vi kom tillbaka galopperade jag lite på ridbanan i snön. Han var jättelugn och fin, lyssnade bra och var allmänt jätteduktig :)