Hej! Sorry för ingen update, bloggtorka.

Ziro var spänd som en stålfjäder när vi skrittade på vägen! Att han var tokpigg hjälpte ju inte heller. Han taktade, frustade, gick med nacken i en båge och hoppade fram och tillbaka längs vägen. Vid ett tillfälle kom de en bil som åkte rätt så fort. Jag ställde oss mitt i vägen och hoppades att han skulle sakta ner. Istället försöker han smita förbi på höger sida, men jag flyttade ut Ziros rumpa dit. Då gasade bilen på och drog skarpt åt vänster och åkte förbi. Ziro blev livrädd och reste sig. Att IDIOTER inte fattar? Fyyyfan vad arg jag blev, så en sur blick och fingerpekad blev han.

Så kom vi till backen efter ett par minuter. Jag skrittade upp först eftersom det var första gången han var där. Så skrittade vi ner och travade upp. Skritta ner och galoppera upp. Mot slutet galopperade vi så jäädra fort, och han var så himla glad! Svansen stog upp (arab i blodet) som den gör när han är glad, och när jag skulle samla upp honom för att bryta av uppe på backen drog han ner huvudet mellan frambenen och började skjuta rygg. Man kan inte annat än skratta åt honom, sötnosen!

Bara för att klara upp: Han får gärna bocka och busa när jag säger Okej, INTE annars. Busar vi så busar vi, arbetar vi så arbetar vi. Han vet skillnaden lika bra som jag, han måste bara acceptera det.



Ganska glad att jag valde hackamoret idag, han drog iväg ett par gånger. Då är det bra att kunna ta tag i honom om jag måste (gör det BARA om jag måste, om det blir en säkerhetsrisk), men idag behövdes det inte. Jag vill inte, och tänker inte ta tag i honom om han har bett, därför kommer jag hålla mig till hacket på uteritter.

När han sticker blir han blockad, skiter i lilla mig där uppe. Men är vi på en bilväg eller det kommer en nerförsbacke kan jag behöva ta i honom. Hacket är en snäll lösning.


/Nathalie