Idag blev det ett pass på hoppbanan. Ziro var galen efter 2 dagars vila, så jag tog det säkra före det osäkra och promenerade dom 20 minutrarna dit. När jag hoppade upp taktade han iväg, och sen taktade han lite då och då, men skötte sig bra.

Lite ofokuserad var han allt, drog upp huvudet för att kolla på allt och ingenting. Men när jag väl fick hans uppmärksamhet var han så grymt fin! Det låg tre travbommar framme, men det var väldigt långt avstånd imellan dom. Jag tänkte att han får väl sträcka ut då, men istället fick han korta upp traven. Så himla stort travade han! Men jag hade mest fokus på att han skulle blir helt mjuk och lösgjord, det blev han också!

Han fick en paus och sen galopp. Lång och låååg, rund och fin. Stora och stadiga språng. Jag stod i lätt sits 4 språng, och sen satte jag mig 4 språng. Han var väldigt fin men ville så gärna öka, men nej, inte om jag inte säger till.

Plockade upp honom efter ett tag när han var ordentligt uppvärmd och jobbade samlat. Väldigt fin i båda galopperna, superfräsch! Vi gjorde massa enkla byten där han skulle vänta på mig istället för att tagga sönder och hitta på något eget. Nöjd med honom och mig själv!

Han fick "hoppa" över en bom en gång, vilket resulterade i en jättebakut efteråt och massa små glädjeskutt, hihi!

Mot slutet av passet började det duggregna. "Äsch, det ger sig nog snart" tänkte jag. Ah, och vad händer då? Himlen öppnar sig och det börjar vräka ner regn. Vi hade en härlig skrittur på 15-20 minuter till stallet. Men när vi svängde ut på vägen får han ett dampanfall. Han SKA vända rumpan mot regnet, men det blir ju åt det håll stallet ligger åt. När jag ska vända honom blir han förbannad och börjar snurra runt, samtidigt som det kommer en bil. Yes!

Jag ville inte riskera en olycka, så jag hoppade av och ledde en grinig Biroman hem till stallet. Lite lagom genomblöta var vi då...




/Nathalie