Vad är det egentligen att vara bortskämd? Är jag bortskämd för att jag har en fin ponny, märkessaker, tävlar ofta? Jag ser inte mig som bortskämd, medan andra ser mig som hur bortskämd som helst.

 

Jag köper inte märkessaker så ofta, och när jag väl gör det så har jag själv sparat ihop pengar till det. Såklart att mina föräldrar köper något åt mig någon gång ibland, men INTE ofta. När dom köper något är jag tacksam.

 

Jag anser att någon är bortskämd när denna får en ponny för flera 100 tusen, får massa märkessaker heeela tiden, mamma och pappa fixar mockning, mat osv. Att få en färdig ponny är inte att kämpa sig till toppen, det är att åka snålskjuts. Men själva grejen är att denna person inte själv tycker att den har det bra. Klagar på mamma för att det ligger en skitkotte kvar, hela tiden kräver något nytt, eller värst av allt, klagar på sin ponny. Den är inte bra nog, trots att den kostade ett par 100 tusen. Att själv inse att det är man själv som har bristerna, det finns inte.

 

Bortskämd är inget man är, det är ett betéende. Otacksamhet, kräva mer men aldrig bli nöjd. Det är vidrigt, oavsett om man tävlar LC eller FEI. Tyvärr syns det mer och mer, på bloggar som har stort inflytande på yngre tjejer och killar.